Igår somnade Kristian Gidlund in, efter en lång tids sjukdom. Han var med i gruppen Sugarplum fairy och har även drivit en blogg där han skrivit om sin sjukdom. Jag själv har inte läst bloggen men jag hittade den idag när jag hörde om hans bortgång. Och det var dem här orden som fastnade hos mig:
"Så det är i sängen jag har kommit att leva mitt liv, detta nya. Här drömmer jag om skolavslutningar, maskerader och midsommaraftnar. Om sommarstugor och högt gräs mot bara ben. Jag drömmer att jag upptäcker allt från restauranger till indianer. Drömmer om ett starkt liv. Om allt det där som skulle göras, om inte. Är så trött på alla mina aldrig. De fanns inte i min värld förut, begreppen som menade att saker och ting var omöjliga. Nu är sanningen en annan.
Min säng är min farkost. Min kropp min bur."
Tänk så viktigt det att uppskatta livet, att vara tacksam över det man har och försöka leva fullt ut varje dag. Rätt vad det är så står man där och undrar varför man inte levde mer, älskade mer.
Det är skrämmande hur skört livet är!